positivochlycklig

“Hello darkness my old friend, I´ve come to talk with you again.”
Citat från en okänd 90-tals artist.
Kära läsare, ni måste förstå en sak, bloggvärlden är inte så glamourös ocg fantastisk som ni alla verkar tro. Absolut, jag fårr många förmåner. Tex, pengar, kontanter, VIP, värdecheck, kändisskapp, köer, mingel, free, kontakter, behöver aldrig anstränga mig för att få model-jobb,mail och stöd. Men i slutändan står jag alltid ensam kvar.
Jag ger och ger ocg her men i kväll har jagg verkligen kommit till insikt.
Jag är en sån där person som verkjligen sprider glädje, en så som utstrålar positivitet och lycka. Jag inger hopp i mäniskor. folk brukar ofta säga att när jag kommer in i ett rum så är det som att alla fylls med positiv energi och hopp om livet. Som att min kreativitet och skönhet inspirerar folk att själva skapa och forma sina egna öden, ta det i sina händer och se det vackra i livet.
Men vad får jag ut av det? Vem skänker mig hopp och energi??
Vem laddar mina batterier då? VAA? VAAA?!!????
JO DET SKA JAG BERÄTTA FÖR ER!!!! INGEN!!!! INNNGGGEEENNN!!
Jag ger och gerh ocg her men får aldrig något tillnbaka och det tycker hag är otacksamt. Ni bara trammpar på mig, alla trampar på mig, vänder mig ryggen. Jag är också en MÄNNISKA med kämnslor.
Funderar facktiskt på att läögga ner den här bloggenn nu fakriskt. Varför ska jag bära allas problem på mina axlar och alltid vara den positivaste hästen i stallet? VARFÖÖR?