Nelson & jag.
Blev så nedstämd (men givetvis med ett leende på läpparna) av att tänka på Nelson idag. Det är ett sånt gripande öde och bara tanken på att han faktiskt fortfarande lever är så otrolig. Hela eftermiddagen spenderade jag hemma ensam med min konst. Det är inte ovanligt för en talang som jag att behöva uttrycka allt i form och skrift. Ger er nu ett barndomsminne från sommarloven. Är så nöjd med detta verk att ni förmodligen kommer kunna se även det på min utställning i april.
Många säger att jag använder mig av en ovanlig, extremt speciell, exklusiv teknik när jag tecknar. Bara två andra i hela världen använder samma teknik. Själv vet jag inte, försöker bara vara mitt vanliga ödmjuka jag.
Ta hand om er där ute!
